Archive for the ‘varg’ Tag

Vargar tillbaka i polsk nationalpark efter 50 år   Leave a comment

December 1, 2015 – Natursidan.se

Varg. Foto: Niclas Ahlberg http://www.natursidan.se/tag/niclas-ahlberg/

Varg. Foto: Niclas Ahlberg

Vargar är tillbaka i en stor nationalpark, Kampinos utanför Warsawa, efter att ha varit utrotade i 50 år. Nationalparken Kampinos är på 385 kvadratkilometer och är Polens näst största nationalpark. Magdalena Kamińska, taleskvinna för Kampinos, säger att de är mycket glada för vargarnas återkomst.

– Det faktum att vargarna har återkommit till nationalparken betyder att naturen mår bra eftersom vargarna kan leva där, säger Magdalena Kamińska.

Vargarna försvann helt från området på 60-talet, sen dök den första vargen upp igen 2013. De som arbetade i nationalparken trodde då att vargen bara var på genomresa. Men nu har det dykt upp flera vargar och de verkar som att de tänker stanna för gott. En ung hanne fastnade på bild i en gömd kamera för bara några dagar sen och i september sågs en annan varg dricka vatten ur en källa.

Polens kommunistregering organiserade en stor utrotning av varg på 60-talet eftersom vargarna då uppfattades som farliga. Varje djur som sköts till döds fick jägaren betalt för. Nationalparkens sista vargflock dödades 1964.

På 90-talet var vargen en raritet eller utrotad i stora delar av västeuropa. Vargen kom med på den officiella listan över utrotningshotade arter i Polen på 1990-talet, efter påtryckningar från ekologer och djurrättsorganisationer. Detta hjälpte för att kunna återinföra vargar i vissa områden som bergsregionen Bieszczady i sydöstra Polen.

I dag finns det cirka 1000 vargar i Polen.

Källa: The Guardian

———-

 

 

Posted 3 December, 2015 by Wolf is my Soul in News/Nyheter, Wolves / Vargar

Tagged with , ,

Naturvårdsverket: Vargar har ingen omfattande negativ påverkan på näringar   Leave a comment

December 3, 2015 – Natursidan.se

Vargar. Foto: Cecilia Rudengren http://www.natursidan.se/fotografer/naturfotograf-cecilia-rudengren/

Vargar i hägn. Foto: Cecilia Rudengren

Naturvårdsverket har i en lång rapport gått igenom hur dagens ungefär 400 vargar påverkar de verksamheter som har mest problem med vargförekomsten: tamdjurhållning, renskötsel och jakt. Deras slutsats är att verksamheterna har kunna fortsätta och dessutom utvecklas, trots att Sverige fått fler vargar de senaste åren. 

– Vi har förståelse för att vargen påverkar människor på olika sätt och för den enskilda människan kan påverkan vara stor, både ekonomiskt och i form av psykisk stress. På samhällsnivå finns det däremot ingen omfattande ekonomisk påverkan på verksamheter och näringar från varg säger Maria Hörnell Willebrand, chef för enheten för Viltanalys på Naturvårdsverket.

Som exempel nämner Naturvårdsverket att antalet fårbesättningar ökat det senaste decenniet, samtidigt som antalet vargfamiljer och par mer än fördubblats. Det gäller även i Mellansverige där varg är ”vanligt förekommande”, enligt Naturvårdsverket.

Därmed inte sagt att inte vargen orsakar skador på olika sätt.
– Vargen kan även skapa oro och på så sätt påverka människors vardag. Privatpersoner såväl som näringsidkare kan drabbas av stor ekonomisk påverkan på grund av vargangrepp. Enbart risken att drabbas av skador orsakade av varg kan innebära stor psykisk stress vilket många intressenter påtalat under genomförandet av detta uppdrag, skriver Naturvårdsverket.

För fårägare kan ett vargangrepp eller till och med bara en överhängande risk för vargangrepp utgöra det som får verksamheten att läggas ned, vilket i sin tur leder till minskat naturbete. Men fårnäringen i stort visar på ”en god utveckling”.

När det gäller rennäringen menar Naturvårdsverket att det behövs mer forskning kring indirekta skador på renskötseln, ”både för att skapa samsyn kring kostnader orsakade av varg och för att kunna utveckla effektiva skadeförebyggande åtgärder”.

Även om jägare upplever att vargarna utgör en ökad konkurrens om älg och att det finns risk för att jakthundar angrips så menar Naturvårdsverket att det inte finns några ”tydliga tecken på att en meningsfull jakt inte har kunnat fortgå”.
– Generellt är älgtätheten i vargtäta områden hög men det är viktigt att fortsätta följa utvecklingen av relationen mellan jaktbart vilt, varg och jägare. Markägare har pekat på att de har intäktsförluster på grund av prisförändringar på jakträttsavtalen i samband med vargetableringar. Enligt en exempelberäkning kan förlusten uppgå till cirka en miljon kronor per vargrevir, skriver Naturvårdsverket.

Rapporten tar dessutom upp rovdjursturism, vilket blivit aktualiserat nyligen när prisbelönt ekoturism hotas av vargjakt. Det finns så pass få entreprenörer som enbart är inriktade på varg att populationsstorleken inte anses utgöra en begränsning.

Den här redovisningen ska utgöra underlag till regeringens och Naturvårdsverkets fortsatta arbete med vargförvaltningen.

Källor: Naturvårdsverket och redovisningen ”Analys och redovisning av hur socioekonomin påverkas av en vargpopulation som har gynnsam bevarandestatus i Sverige”

———-

 

EU: Sveriges vargjakt ett systematiskt brott mot habitatdirektivet   Leave a comment

Från Natursidan.se Juni 20, 2015

Varg i hägn. Foto: Frida Hermansson http://www.natursidan.se/nyheter/naturfotograf-frida-hermansson/

Varg i hägn. Foto: Frida Hermansson

I veckan skickade EU-kommissionen ut ett pressmeddelande där de återigen uppmanar Sverige att följa EU:s regelverk när det gäller vargjakt. Kommissionen anser inte att den svenska vargstammen nått gynnsam bevarandestatus och att Sverige inte följer habitatdirektiven för att skydda vilda djurs livsmiljöer.

EU-kommissionen anser att licensjakterna 2010, 2011, 2013, 2014 och 2015 är ett systematiskt brott mot habitatdirektivet framför allt eftersom de är alltför okontrollerade och inte tillräckligt selektiva. Jakten ska inte ha kunnat motiveras tillfredsställande av Sverige enligt EU-kommissionen och därför har nu Sverige två månader på sig att svara kommissionen, annars kan vi tas inför EU-domstolen.

I den senaste licensjakten sköts ungefär 15 procent av alla vargar i Sverige och sedan 2011 har vargpopulationen i landet i stort sett varit konstant (från 65 till 68 familjegrupper och par).

I juni 2015 utannonserade Naturvårdsverket att de ingått ett avtal med Svenska Jägareförbundet om att organisationen ska delta i inventeringen av rovdjur i Sverige.

– Ska vi få bra inventeringsunderlag, med hög kvalitet över hela landet, så behövs jägarna. Vårt incitament ligger i att få fram så bra och relevanta siffror som möjligt eftersom dessa kommer ligga till grund för den jakt som ska utföras, säger Bo Sköld, generalsekreterare på Svenska Jägareförbundet.

Källa: Europa.eu

Klartecken för licensjakt på varg i Värmland och Örebro   1 comment

From:  Naturvårdsverket

Pressmeddelande 2o15-01-05

Naturvårdsverket har nu prövat besluten om licensjakt på varg i Värmland och Örebro och bedömer att länsstyrelsernas beslut uppfyller de högt ställda kraven i jaktförordningen. Det innebär att 24 vargar får skjutas i Värmland och 12 i Örebro i den licensjakt på varg som startar den 9 januari 2015. Spårningen efter varg får dock påbörjas först samma dag som jakten startar.

I den regionaliserade rovdjursförvaltningen kan beslut om licensjakt på varg fattas av länsstyrelserna i mellersta Sverige då antalet vargar överstiger förvaltningsområdets miniminivå. Värmland, Örebro och Dalarna har fattat beslut om att genomföra licensjakt och besluten har överklagats till Naturvårdverket som nu prövat besluten för Värmland och Örebro.

─ Flera av de överklaganden vi har fått in är väl genomarbetade och vi har nu prövat samtliga delar i länsstyrelsernas beslut, säger Gunilla Ewing Skotnickachef för sektionen för art- och områdesskydd. Länsstyrelsernas beslut är väl underbyggda. Vi bedömer precis som länsstyrelserna i Örebro och Värmland att licensjakt på varg är ett verktyg för att minska koncentrationen där den är som störst.

De fem kriterier som ska vara uppfyllda för att beslut om licensjakt ska kunna fattas är att jakten ska ha ett tydligt syfte utan andra lämpliga lösningar, att jakten inte ska försvåra för gynnsam bevarandestatus för vargstammen samt att jakten ska ske i begränsad mängd, selektivt och under strängt kontrollerade förhållanden.

Spårning får påbörjas först 9 januari
Licensjakten på 24 vargar i Värmland och 12 vargar i Örebro ska enligt länsstyrelsernas beslut påbörjas den 9 januari. Enligt besluten skulle spårning efter varg kunna påbörjas tidigare men eftersom spårningen är en del av jakten så får ingen spårning ske innan jakten startar.

Om överklagandena
De organisationer som har rätt att överklaga och har överklagat besluten om licensjakt på varg i Värmland och Örebro är Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden och Rovdjursföreningen i ett gemensamt överklagande samt Nordulv, Wolf Association Sweden och två distrikt inom Jägarnas Riksförbund.

Naturvårdsverkets beslut går inte att överklaga enligt jaktförordningen som är beslutad av regeringen.

Länsstyrelsen i Dalarnas beslut om licensjakt på varg kommer att prövas av Naturvårdsverket efter att överklagandetiden har gått ut, tidigast den 12 januari.

Beslut licensjakt

 

Avlivet etter 40 minutter!   Leave a comment

Från:  Rovdyr Debatt

Dec 13, 2014

Foto Rune Bjørnstad /Statens Naturoppsyn

 

Ulven som ble felt under lisensjakt i Stange i Hedmark, ble påskutt og skadet. Først 40 minutter senere lykkedes jegere å avlive dyret.

Fylkesmannen i Hedmark fikk først melding om at ulven var påskutt ved 11-tiden, lørdag formiddag. Etter dette opplyser Fylkesmannen at det tok ca 40 minutter før nye meldinger gikk ut på at ulven var felt.  Jakten har foregått ved Svartputten i Stange Kommune, Hedmark

Ulven er nå befart av Statens Naturoppsyn og viser seg å være en hannulv på ca 42 kilo. Dette opplyser Thomas Olstad hos Fylkesmannen i Hedmark.

Dagens skadeskyting av ulv under lisensjakt føyer seg inn i rekken av mange stygge skadeskytinger under ulvejakt de siste årene.

Forvaltningsmyndigheter har bestemt at det kan felles seks ulver i Hedmark under lisensjakten 2014-14. Denne ulven er den første som er felt av denne kvoten, og det gjenstår derfor fem dyr.

 

”De jägare som behövs är vargar”   Leave a comment

Från:  Sydsvenskan

TEXT:

Bild: Göran Olsson

 

Aktuella frågor. Jägarförbundets män och kvinnor: ni är inte tillräckligt bra som jägare. Lämna jagandet till dem som sköter det bättre, och lär från dem. Lämna skogen och landskapet till dem som arbetar med naturen, inte emot den. Jag ber er: låt åtminstone bli att jaga varg och andra rovdjur.
Det skriver Eerika Olausson, landskapsarkitekt.

Det behövs fler jägare i skogarna i Sverige. Det behövs också fler skogar där människor kan glädjas åt naturen. Där det går att plocka bär och svamp, och dricka rent vatten från bäcken och sjöar, campa och vandra.

Här i Skåne, där jag bor, härjar vildsvin, rådjur, älg, harar och sork nästintill utan kontroll. Det är i princip omöjligt att ny skog växer upp utan att någon planterar den. Unga plantor måste hägnas in med ett två meter högt staket av stålnät. Näten måste stå kvar i cirka 20 år för att ge plantorna en chans att växa sig så stora att de står emot attacker från vilddjur som bökar upp rötterna, äter upp sly och gör slut på skott och löv.

Samma vilda djur som tillsammans med tamdjurbetar längs stränderna, så som kor och hästar, förstör vegetationen och trampar sönder markerna längs vattendrag, dammar och sjöar. Stränderna eroderar och jorden flyter iväg och för med sig näringssalter som bidrar till övergödning, algväxt och fiskdöd.

Betesmarker, åkraroch gläntor i skogarna är fulla med hål i marken efter harar, sork ochandra markgrävande djur, med risk för olyckor för den som vågar springa eller ta ett oförsiktigt steg i terrängen. Trafikolyckor och skador på åkrar, övningsfält och bebyggda marker i landskapet på grund av vilda djur tillhör vanligheterna.

Markgrävande, bökande, gräsätande och slyätande djur har tagit över på ett sätt som skadar både landskap och människor. De stora, tillgängliga lövskogar som finns kvar blir äldre och färre och kan inte förnyas av sig själva. Trädplantager bakom höga staket, som kommit till efter kalhyggen och stormskador, är otillgängliga och ogenomträngliga och ersätter inte naturlig skog.

För att fram flera tillgängliga naturligaskogar och för att få bukt med de många problemen som orsakas av de djur som är rovdjurens byten behövs det skickliga jägare. Jägare som alltid finns där, både på vintern och på sommaren. Jägare som lurar vid stränderna, vid slänterna och vid skogsdungar med nytt sly. Som jagar på nätterna. Som är tysta, som inte lämnar efter sig något som inte tillhör naturen, som gör slut på lidandet för gamla och sjuka djur, som äter upp överskottet av vildsvinsungar, harar, sorkar, rådjur och älg. Som tar de oförsiktiga, men inte skrämmer ut i vansinnesflykt några andra djur än sin nästa måltid, och som aldrig dödar av misstag. Som inte skjuter några vådaskott. Som inte dödar för spänningens skull eller för att öka sin personliga prestige, utan för att skaffa mat åt sig själva eller sina ungar. Som inte dödar för att samla troféer. Som andra djur och människor som respekterar naturens lagar kan vistas i skogen tillsammans med.

De jägare som behövs är vargar. Det behövs många fler än de cirka 200 som regering och riksdag har beslutat om att det finns utrymme för iSverige. Det behövs också rävar, lodjur och björnar.

Det behövs inte fler kamouflerade män och kvinnor med eldvapen som dödar de finaste bockarna och de bästa djurmammorna från långt håll medan de betar på öppna gläntor och fält,just där och då de gör mest nytta för att öka mångfalden i växtligheten. Deras betande på öppna gläntor får olika sorters ängsblommor att frodas och lämnar självsådda trädplantor att växa i fred i dungar, på slänter och på stränder.

Det behövs inte jägare som jagar för skojs skull fastän de inte behöver mat. Människor som jagar på detta sätt är oförutsägbara och får inte betesdjuren att undvika stränder, slänter och dungar. De bidrar inte till uppkomsten av friska, snabba, smarta och ståtliga individer, de lämnar efter sig vilset irrande djurungar och kan skrämma bort en hel flock flyktdjur mot väg och trafik. De sätter det naturliga urvalet ur spel och förstör mönster som gynnar mångfalden, de utarmar landskapet och gör skogen farlig att vistas i för dem som söker vederkvickelse och tystnad i naturen.

Jägarförbundets män och kvinnor: ni är inte tillräckligt bra som jägare. Lämna jagandet till dem som sköter det bättre, och lär från dem. Lämna skogen och landskapet till dem som arbetar med naturen, inte emot den. Jag ber er: låt åtminstone bli att jaga varg och andra rovdjur.

I flera hundra år har rovdjurspolitiken i Sverige, precis som i alla andra länder där vita män med eldvapen härskar, gått åt ett och samma håll: de stora rovdjuren och många andra nyckelarter försvinner från naturen och landskapet förändras helt. Denna politik leder till obalans och utarmning av landskapet samt till svårlösta miljöproblem.

Regering, riksdag, miljöminister Lena Ek (C) och andra som sitter i beslutspositioner: att föreslå och rösta igenom den nya vargpropositionen som tillåter jägare att halvera den svenska vargstammen var ett allvarligt misstag. Ni är ansvariga för att förstöra förutsättningarna för ett landskap i långsiktigt bärkraftig balans. Därmed har ni tagit ett beslut som missgynnar kommande generationer.

Eerika Olausson, landskapsarkitekt.
Har arbetat med naturvård på länsstyrelsen i Skåne och vid miljöenheten på Region Skåne.

Varg Hund Hybrid   Leave a comment

Bloggat från:

Varg – mycket genetik

För den senaste invandraren (Kilsbergsvargen) har det noterats att den förefaller lik en hund och är gulaktig och frågan har ställts om det inte skulle kunna vara en bastard, exempelvis i ett debattinlägg i Västerbottenskuriren. Argumentet återkommer ofta, tex i Jaktjournalen 2012 och i en kommentar på den här bloggen, och en fråga på forskarbloggen.Kommentarer från den som håller i de rutinmässiga undersökningarna av vargens DNA (etc.) Mikael Åkesson och nestorn i Svenska vargforskning (Olof Liberg) gör kommentarer jag personligen tycker är mycket trovärdiga och tillräckligt klarläggande, tex att ”gula änkan” alias ”Junselelvargen” alias ”Rödluvan” etc inte är en hundbastard.

Det uttrycks ofta farhågor från vargskeptiker att inslaget av hund i den Skandinaviska vargen blir stort.

Möjligheten för hundhybrider har tagis upp t ex i de riktlinjer, som används vid den svenska GYBS diskussionen.

Frågan tycks ändå återkomma med påpekande av det etablerade systemets ointresse och otillräckliga analyser. Det skulle behövas en på webben tillgänglig ordentlig modern artikel där frågan om den svenska vargens möjliga inslag av hundgener och chansen att det blir påtagligt (ex FoF eller Kennelklubbens tidskrift), där frågan analyseras ordentligt av erkända (Savolainen eller Åkesson).

Hybrider mellan varg och hund skulle teoretiskt kunna vara ganska vanliga och måhända farliga. Man åberopar oftast Valerius Geist eller Eirik Granqvist som har titlar och biografier som borde ge trovärdighet. De har fått efterföljare. Den moderna diskussionen och analysen bygger huvudsakligen på DNA och inte utseende eller historik. DNA är nu så utvecklat så att utförligare diskussioner som nonchalerar vad DNA a nalyserna säger är inte trovärdiga. De två ”auktoriteterna” är gamla och har förmodligen inte följt med eller är intresserade av de moderna metoderna, utan fick sin begreppsvärld präglad för många decennier sedan.

Hybrider mellan varg och hund skulle teoretiskt kunna vara ganska vanliga och måhända farliga. Argumenten åberopar oftast Valerius Geist och även Eirik Granqvist som har titlar och biografier som borde ge trovärdighet. Den moderna diskussionen och analysen bygger huvudsakligen på DNA och inte utseende eller historik. De två ”auktoriteterna” är gamla och har förmodligen inte följt med eller är intresserade av de moderna metoderna, utan fick sin begreppsvärld präglad för många decennier sedan.

De skandinaviska vargarna är ungefär lika besläktade som helsyskon och bygger huvudsakligen på tre individer. Det är inget förvånande om en invandrad varg har ett utseende, som gör den något avvikande. Tvärtom är det just för att obesläktade vargar är annorlunda och bidrar till den genetiska mångfalden vi vill få in fler vargar. Eftersom hund uppenbart är mycket varierande så är det inte förvånande att vargen också har en variationsrikedom.

Det går bra att skilja varg och hund med DNA och även en del hundraser kan identifieras.

Skandinavien har god ordning på sina vargar, alla föräldravargar stambokförs och analyseras med molekylära metoder. Dessa metoder förbättras med tiden. Sådana analyser visar att den senast invandrade vargen (Kilsbergshonan alias Idrehonan alias Junselehonan) inte är en bastard med hund och inte har en hund i anfadergenerationen före heller. Detta är nog känt för alla nuvarande och tidigare föräldravargar i Skandinavien och de som kommer att tillföras vargstammen. De metoder som används nu är knappast kraftfulla nog för att ge mer information, vargens och hundens gener är för lika och deras genetiska variation är inte tillräckligt kartlagd. Frågan förefaller inte viktig nog för att motivera utvecklingsarbete i den riktningen i enbart Sverige, men kanske EU kunde ta initiativ.

Frågan om hund eller varggener är delvis filosofisk. Hund differentierades från en annan vargras än vår och skillnaderna är kanske till stor del primärt skillnader mellan vargraser. Det finns hundgener i varg som kommit in efter differentieringen, men det verkar inte vara någon stor del av vargens genmassa. Deras förekomst varierar säkert lite i olika delar av vargens utbredningsområde. I några fall har introgression av hundgen bevistats åtminstone för delar av vargstammen Ett något varierande inslag av hundgener måste anses som ett naturligt inslag i vild varg. Jag har inte stött på något bra och översiktligt arbete om detta baserat på faktiska mätningar. Introduktion av varggener har varit ett inslag i hundförädling, vilket ökar risken för överföring till naturlig varg. Hundar eller varghundar kanske har förvildats och börjat jaga och accepterats av en varg av motsatta könet och de har satt upp ett revir tillsammans och fått valpar, tanken är inte helt orimlig.

Gör tamhundgener vargar farligare?
Hundar skiljer sig från vargar genom att de är mindre skygga för människor, men detta får man förmoda mycket är ett socialt beteende. Tama hundar lever hela tiden nära människor, vilda vargar i Sverige ser inte en människa i barndomen och i vuxen ålder bara på avstånd. Man har svårt att se oräddheten för specifikt människor som något nedärvt, men man kan kanske tänka sig en mer allmän oräddhet hos domesticerade hundar. Hundarnas gener har nog domesticerats så de är generellt lekfullare och ”barnsligare” än vargar även i vuxen ålder, egenskaper som kanske kunde göra vilda vargar ”farligare”. Även de vilda vargarna kan vara gosiga mot människor om de växer upp i männsklig miljö och situationer kan uppstå så att även tama hundar blir farliga. Naturliga vargar är skygga och man tror att dödliga kontakter för människor är mycket ovanligt och det ter sig väl inte så troligt att ett inslag av tamhundgener skulle ändra det så radikalt så att de vilda vargarna blev jättefarliga. Det ter sig ganska troligt att varginslag gör tamhundar potentiellt farligare.

Hund har utvecklats från vild varg. Den domesticerade hunden förefaller, till stor del baserat på molekylära undersökningar, uppkommit för ungefär 15 000 år sedan, sannolikt i Sydöstra Asien. Den varg som domesticerades tillhörde en annan ras än vår eftersom den molekylära klockan verkar ha tickat drygt hundratusen år sedan hund skiljde sig från ”vår” vargras. Det har kommit in varggener i hundraser flera gånger och varggeninslaget kan vara lite olika för olika hundraser, vilket försvårar att lösa historien om den ursprungliga domesticeringen. Hunden förefaller vara den första arten som domesticerades. Att omfattande domesticering av jordbruksväxter och husdjur blev viktigt för ungefär 10 000 år sedan gör det lite otroligt att hunden skulle kommit väldigt mycket tidigare. Men varg och hund verkar baserat på molekylära olikheter ha differentierat för drygt 100 000 år sedan och det finns indikationer på samexistens av varg och människa mycket tidigare än 15 000 år sedan.

Varg är världens mest geografiskt spridda landrovdäggdjur under de sista hundratusen åren och den är anpassningsbar till olika förhållanden. Vargen lever av jakt, och jakt har också varit centralt för människans livsmedelsförsörjningen före jordbruket i bl a norra Europa. Varg och människa har dragits till samma villebråd. Varg och människa – och därmed domesticerad hund – har i stor utsträckning samexisterat i samma områden under mycket lång tid. När inlandsisen drog sig tillbaks lämnade den ett tämligen varmt och fruktbart område, jungfrulig mark, efter sig. Varg och människa – och domesticerad hund – invandrade ganska omgående i de nya områdena som öppnades när inlandsisen drog sig tillbaks. Människan förekom kanske mycket sparsamt i början, men vargens täthet var inte heller hög, man skall nog se det så att varg och människa kom samtidigt. Varg kanske kom först till några inlandsbiotoper, men knappast generellt.

Varg och domesticerad hund måste samexisterat över en stor del av arealen under mycket lång tid fram till nu i t ex NordEuropa. En kontaktyta mellan varg och hund är ingen nyhet för de sista hundra eller tusen åren utan måste funnits under hundens hela existens.  Det är underligt att varg och hund är så distinkta arter som de är, och detta faktum i sig gör det otroligt att bastardbildning skulle kunna bli ett stort problem. Spåren av varggener i hundens evolution finns, men verkar obetydligt efter att hunden differentierades. Även om barriärerna inte är uppenbara så måste det ändå vara så att det utbildats olikheter som fungerar som praktiska artbarriärer. Olikheterna gör att bastarder sällan bildas; och om bastarder bildas har de lägre chans att överleva och fortplanta sig. Vore det inte så skulle varg och hund inte vara så distinkt skilda. Ändå så måste det finnas ett litet genflöde, chansen för bastardbildning är inte noll och bastarden kan någon gång överleva och fortplanta sig i vargmiljö, eller människan har hållit bastarder, som fått avkomma med vilda vargar som haft lättare att överleva i det vilda. Det måste finnas ett varierande inslag av hundgener i naturlig varg, och det skall inte ses som ett viktigt, önskvärt eller möjligt mål att utplåna ett hundinslag, men det bör begränsas.

Det är ett självklart naturvårdsmål att undvika att hundgener kommer in i den skandinaviska vargstammen. Bastarder eller individer, som det är troligt de har mer än säg 1/6 ”hundgener”, bör inte tillföras vargstammen (man fångar nog inte in en lägre andel utan dyra mätningar och genetiska undersökningar av variationsbredd).

Det är inte tillåtet att hålla en varg*hund bastard som husdjur och bör därför motarbetas av hundorganisationer. Eventuellt uppkommande vilda bastarder bör elimineras. Men hund och varg är ju i princip samma art och delar nästan hela genmassan och vår varg skulle kanske fara väl av mer genetisk variation, så ett litet inslag av hundgener kanske snarare kan ses som ett positivt tillskott än något negativt om det skulle komma in. ”Guidelines for Population Level Management Plans for Large Carnivores in Europe” har några sidor om hundgener i varg och hur de undviks.

Hund-varg hybrider är förbjudna som husdjur!
Jag saxar från jordbruksverkets sida:” Rovdjur får inte vara sällskapsdjur Det är förbjudet att ha andra rovdjur än hundar, katter, grävlingar och tama illrar som sällskapsdjur. Du får inte heller hålla eller sälja

  • hybrider mellan tamhund och vilda hunddjur, till exempel varg eller dingo
  • hybrider mellan tamkatt och vilda kattdjur
  • korsningar mellan sådana hybrider och vilda arter.

Hybrider som är förbjudna är första till och med fjärde generationen efter korsning mellan vilda arter och tamhund eller tamkatt.
Hundar får inte kallas varghybrid i annonser När en hund bjuds ut för försäljning eller annan överlåtelse är det förbjudet att använda beteckningen varghybrid eller på annat sätt ange att hunden har särskilt nära släktskap med varg eller har rovdjursliknande beteende eller utseende. Detta står i artskyddsförordningen.”

Det finns några hundraser som är godkända trots att de har varganor och namn som antyder att de är varghybrider En är tjeckoslovakisk varghund där namnet tycks strida mot vad jordbruksverket skriver som jag diskuterar lite utförligare  Syftet med vad jordbruksverket skriver är (vad jag förstår) att minska chansen för hybrider (bastarder) av varg och hund både i naturen och i husdjur och även undvika att användningen av vargar och varghybrider som husdjur ”stimuleras” genom att det sas romantiseras och ”verkar” förekomma och därigenom ger intrycket att det är en olaglighet som tas lätt på. Kolmårdenincidenten kanske också bidrar till att understryka riskerna involverade med romantisering av familjär kontaktyta med varg. På Kennelklubbens hemsida hittar jag bara den slovakiska rasbeteckningen och inte den svenska, och även i andra sammanhang används originalspråket före och med större stil än den svenska, jag tolkar detta som att kennelklubben vill komma längre bort från det olagliga genom att ha en beteckning som få svenskar associerar till varghybrid och är utvecklarens beteckning. Rasen utvecklades av armen huvudsakligen för gränsbevakningsändamål. Sådan tidigare militär användning av varghybrider anses generellt ha ökat inslaget av hundgener i varg. Rasen har mer än en fjärdedel varganor dvs som en andragenerationens hybrid, som ett barnbarn till en varg. Det var mer än fyra generationer sedan korsningen med renrasig varg ägde rum vilket innebär att rasen i sig är laglig enligt klippet. Det var en redan etablerad ras långt innan varghybrider blev ett stort, brännbart och aktuellt ämne för den svenska vargdebatten, ”Angelägenheten” att understryka att man vill minska risken för hybridisering har ökat successivt över tiden, Men rasen var redan etablerad och det fanns väl några entusiaster och det tedde sig väl då orimligt att förbjuda rasen vägd mot den minimala riskökning det innebar och den långa tiden sedan de faktiska F1orna. Man kan utgå från att olämpliga vargliknande beteenden under en lång domesticeringsprocess avlägsnats.  Rasen kanske inte godkänts om den introducerats idag, när frågan blivit aktuellare och känsligare. Men jag upprepar att rasen och namnet på den är lagligt.

Inför utflyttning av djurparksvalpar kommer en genomgång att göras i vilken utsträckning djurparksvargarna kan vara påverkade av hundgener.

Den enda uppsats som jag sett som uttryckligen analyserar ämnet   förefaller anse risken att hundgener sprider sig till vilda vargar ganska liten. Ett fall har visserligen förekommit i Skandinavien, menanalysen bekräftade vad som redan var känt, och det kan inte sägas vara troligt att fallet har ”smittat” ned den svenska vargstammen eller ens att risken att så skulle ske varit stor. Men det kan hävdas att antalet hundar har växt kraftigt när antalet människor vuxit medan vargarna minskat särskilt i bebygda trakter och detta borde öka chansen att hundgener går över i vild varg. Eftersom Skandinavien har så god kontroll på sina vargar kanske det finns möjligheter att den skandinaviska vargstammen blir mindre påverkad av de sista hundra årens ökning av hundar än i andra delar av vargens utbredning. Vore det så att hundgener är ett långsiktigt hot mot den nordeuropeiska vargens integritet, så inser jag knappast att vi kan göra mer åt det än kolla upp vargimporten, och importera några vargar måste vi göra. Det är i såfall ett gemensamt problem för många länder i nordeuropa och inte bara ett svenskt. Även EU och rovdjursgruppen borde uttala sig klarare innan vi tänkte mer över problemet.

Molekylärgenetiken går framåt och vi kommer om några decennier att ha bättre skattningar av hundgener i faktiskt varg i de områden som kan vara källa till invandring, och vi kan bli observantare på geninslag vi kan selektera emot i den svenska vargstammen för att minska eventuellt hundinflytande. Detta kan vara bidragande argument för att inte omedelbart blåsa upp den svenska vargstammen.

Finsk varg och hundundersökning
Lite om det genetiska läget och skillnaden mellan varg och hund, utifrån ett finskt perspektiv på http://www.epaper.fi/pub/riista/?issue=201205&lang=se  Inte heller Finland har genetiskt den varg som de hade för 150 år sedan och detta är inte särskilt förvånande med hänsyn till de låga populationsantalen i Finland under lång tid. En framtida identifierad ”metapopulation” bör omfatta mer än Finland, och detta ligger också i Finlands intresse. Det blir angelägnare med valpflytt eftersom Finland inte har tillräcklig variation ensamt och vi kan inte lite enbart på naturlig invandring. Det eventuella inflytandet av hund är inte märkbart, vilket kanske lugnar ned de som är oroade av hundinslaget av invandrare.

Spekulation om varg-människa: Hunden är människans äldsta och mest älskade och utnyttjade följeslagare. Men hunden är också en vargras! En stor del av alla vuxna svenskar har haft en personlig vänskapsrelation med en varg, och betraktat den som en familjemedlem. Detta är en av de faktorer som gör vargfrågan emotionellt laddad. Djurvänner gillar inte att se något som påminner om en familjemedlem förföljas av hundratals beväpnade jägare, och jägare gillar inte att få en familjemedlem sliten i slamsor. En annan är att den långa och omfattande samexistensen lett till en omfattande mytbildning relaterad till varg (varulvar, vampyrer etc.) och introduktion av varg i språket i många betydelser (vargavinter) och som namn. Varg har en mycket viktig kulturell och historisk betydelse.

Spekulation om gåtan med att den domesticerade hunden bara är 15 000 år gammal, fast varg och hund skiljde sig för 100 000 år sedan (hunden är en avknoppare från en annan vargras än den som finns i närheten av Sverige) och någon form av nära samexistens mellan varg och människa förekom tidigare än för 15 000 år sedan. Jag gissar att isolerade stammar av varg knoppade av i olika isolerade områden (öar, Taiwan kanske?) och hade sin egen mest slumpmässiga evolution. Vild varg är för besvärlig för lyckad ”direktdomesticering” men av småpopulationerna kom det för femtontusen år sedan en som passade för domesticering (efter några trevande försök), och därifrån kommer dagens hundraser. En populär teori nu är att vargarna domesticerades via sophögarna omkring männskliga boningar. Jag har svårt att tro att boningarna var så stora och permanenta och de ätbara sopbergen av sånt som ratats av människan var så omfattande med kontinuerlig tillförsel på samlar-jägarstadiet, att det kunde vara underlag för differentiering och evolution av en människoanpassad varg.  http://www.fof.se/node/45257#comment-9183

Länkade relevanta artiklar
Jakt och Jägare: Artikel där Åkesson säger att analyser visar att den invandrade vargen inte är en bastard.
De5Stora frågesida omkring frågan om det går att bestämma hundinflytandet i varg och vilka analyser som behövs, Åkesson svarar att det går att se hund ett par generationer bakåt.
Om Savolainens resultat om hundens domesticering från en hundentusiasts blogg
Kommenterad artikel från Newsmill om bastarder hund – varg. Den fick inte många kommentarer
Hundens domesticering; studentanteckningar
Nya rön om hundens domesticering
Referat från Science : Från stora stygga vargen till människans bästa vän: Science-studier spårar hundens ursprung
From the Cave to the Kennel Om domesticerings historia i Wall Street Journal
http://www-genfys.slu.se/staff/dagl/Reflections/limits/DogWood.doc About dog variation..
http://fof.se/tidning/2012/2/den-tama-genen Rävförädling för domesticering
http://vargdag.files.wordpress.com/2013/06/dogtree.pdf  Genetisk variation i hund

simple Ula

I want to be rich. Rich in love, rich in health, rich in laughter, rich in adventure and rich in knowledge. You?

Claudine Giovannoni

I'm a writer, a world citizen: across earth, water & sky

StormSpeak

Verbal paintings of a Naordic Shaman

Quill & Parchment

I Solemnly Swear I Am Up To No Good

Discobar Bizar

Welkom op de blog van Discobar Bizar. Druk gerust wat op de andere knoppen ook, of lees het aangrijpende verhaal van Hurricane Willem nu je hier bent. Welcome to the blog of Discobar Bizar, feel free to push some of the other buttons, or to read the gripping story of Hurricane Willem whilst you are here!

Wonderland By Russell Strand

Follow Us @wonderlandb3

Aditya's Birding Blog

Because we will conserve what we understand...

4THEBEEZPLEASE

ANIMALS IN THE NEWS

Lone Wolf Breathes

Lone Wolf Breathes Words In A Blog

Building The Love Shack

This is the story of building a cottage , the people and the place. Its a reminder of hope and love.

Nomad Advocate

Adventurer. Humanitarian. Advocate.

Your Everyday Coffee Blog

Your thoughts while having coffee

Australian Business Network

Latest updates of local businesses and professional service providers in Australia.

%d bloggers like this: